Lätta på hjärtat
Det bästa vore om de som fallit kom åter
en trygg känsla, något som gör mig hel...
Just nu är allt hopplöst. Det går segt i skolan, inte som förväntat. Så är rätt less på hela situationen, saker görs inget åt, läggs på hyllan, glömms bort helt enkelt. Livet har tagit vändning efter en vild sommar, med goda vänner och fester. Något hände i skolans start, något som verkligen har tärt på mig och självklart på dig med. Jag har svårt att prata om det, för jag är inte lika stark som dig min vän, du är en person som ger 210%, och det avundas jag. Det är fler som jag har tappat nästan allt med, några personer som gör mig hel och gör mig, jag är inte mig själv nu, verkligen inte! Saker kanske inte blir som förr men jag tycker det är värt att försöka, när det gäller er så lägger jag ner hela min själ, så snälla hjälp mig att hitta mig själv!
Nu över till något mer roligt och mysigt. Nu på lovet så åkte pappa och jag upp till farmor och farfar, och vem stod inte och väntade vid dörren? Jo, min underbara kusin hampus som bara växer och växer. Där stod Hampus och sken som solen, med lockigt hår och en likadan näsa som jag hade när jag var liten, jag såg ut som en chimpansunge, precis som Hampus gör nu. När jag var liten så kunde farfar säga till farmor att han bara skulle åka och köpa mjölk på macken men istället åkte han ner till oss, här i söderåkra för att träffa mig och resten av familjen. Efter ett tag ringde farmor och frågade om farfar möjligtvis var och hälsade på, så sant så sant. Än idag är jag farfars flicka, men det som gör mig så glad är att farfar visar verkligen sin kärlek till Hampus, som har gjorde till mig. Han lägger sig på alla fyra mitt i köket och busar med Lillen, tror inte det är så många som gör det, men det gör mig bara så glad och lycklig. Nu får jag hoppas på att Hampus mamma har en liten flicka i sin mage.
Plötnos<3
en trygg känsla, något som gör mig hel...
Just nu är allt hopplöst. Det går segt i skolan, inte som förväntat. Så är rätt less på hela situationen, saker görs inget åt, läggs på hyllan, glömms bort helt enkelt. Livet har tagit vändning efter en vild sommar, med goda vänner och fester. Något hände i skolans start, något som verkligen har tärt på mig och självklart på dig med. Jag har svårt att prata om det, för jag är inte lika stark som dig min vän, du är en person som ger 210%, och det avundas jag. Det är fler som jag har tappat nästan allt med, några personer som gör mig hel och gör mig, jag är inte mig själv nu, verkligen inte! Saker kanske inte blir som förr men jag tycker det är värt att försöka, när det gäller er så lägger jag ner hela min själ, så snälla hjälp mig att hitta mig själv!
Nu över till något mer roligt och mysigt. Nu på lovet så åkte pappa och jag upp till farmor och farfar, och vem stod inte och väntade vid dörren? Jo, min underbara kusin hampus som bara växer och växer. Där stod Hampus och sken som solen, med lockigt hår och en likadan näsa som jag hade när jag var liten, jag såg ut som en chimpansunge, precis som Hampus gör nu. När jag var liten så kunde farfar säga till farmor att han bara skulle åka och köpa mjölk på macken men istället åkte han ner till oss, här i söderåkra för att träffa mig och resten av familjen. Efter ett tag ringde farmor och frågade om farfar möjligtvis var och hälsade på, så sant så sant. Än idag är jag farfars flicka, men det som gör mig så glad är att farfar visar verkligen sin kärlek till Hampus, som har gjorde till mig. Han lägger sig på alla fyra mitt i köket och busar med Lillen, tror inte det är så många som gör det, men det gör mig bara så glad och lycklig. Nu får jag hoppas på att Hampus mamma har en liten flicka i sin mage.
Plötnos<3
Kommentarer
Trackback
