Spökflicka
Du går rakt igenom henne
hennes inre är dött och iskallt
Du tror att det räcker med några ord
men tiden har rusat iväg
så nu ekar dina ord mot bäcksvarta väggar
ord som är gjorda av ren luft
Hon ville bara ha en liten bit av dig
men du visade med enkla grimaser att hon var inget att ha
värdelös, oandvändbar glänste i ditt vackra ansikte
Kommentarer
Trackback
